Indienbloggen

Mocha är ett mysigt ställe att hänga på kvällar då man vill ta det lite lugnt. Vi som är vana vid aircondition tycker dock att det är olidligt hett. Men atmosfären gör att det trots det är värt att hänga där. Den här kvällen träffade vi för första gången Payam och Petter från KTH som också skriver sitt exjobb i Chennai. Numera är vi ett gäng på tio svenskar i Chennai som skriver exjobb, jobbar på en organisation eller jobbar för ett svenskt företag.

Förutom allt roligt som händer här i Chennai med fester, fika, massage, resor så tycker vi faktiskt att det är väldigt roligt att skriva vårt ex-jobb. Det gäller att hitta en balans mellan fritiden och jobb, för det är ju trots allt ex-jobbet vi är här för att skriva! Så den här veckan är vi laddade för att lägga lite extra krut på jobbet. Och det har börjat väldigt bra! Idag lyckades vi fixa en intervju med ett väldigt intressant företag från Mumbai som har åtagit sig att ta hand om avfallet på dumparna i Chennai. De var endast här idag och vi lyckades pricka in att ringa dem just när de hade ett par timmar fritid. Så på förmiddagen kastade vi oss på en taxi för att äta lunch med dem på deras hotell och samtidigt intervjua dem. Väldigt lyckat!

En vanlig arbetsdag för oss är att vi åker en sväng till kontoret på förmiddagen. Indierna verkar vara ganska morgontrötta för de går sällan till kontoret före 10.30. Det passar oss utmärkt eftersom vi själva är lite morgontrötta och jobbar bäst sent på kvällarna. Det är väldigt bra att sitta några timmar på kontoret varje dag för att kunna diskutera med vår indiska handledare. Men för att få lite miljöombyte brukar vi åka till våra favoritcaféer på eftermiddagarna och jobba några timmar. Vi brukar även försöka gå på 3-4 möten i veckan med människor i avfallsbranschen här i Chennai.

Ibland sitter vi på hotellet och jobbar hela dagen. Här har vår kompis Marie smygfotat oss när vi håller på att räkna ut koldioxidutsläppen från förbränning av avfallet i Chennai.

Det är verkligen bra att vara tjej när man ska gå på klubbar i Chennai. Tjejer behöver aldrig betala inträde, medan killar måste betala ca 100 kr var. Dessutom får inte killar gå in överhuvudtaget om de inte går in tillsammans med en tjej. Väldigt ofta är det gratis i baren för tjejer och ibland får man en present när man går från stället.

Här sitter vi i baren och utnyttjar vår förmån med gratis drinkar. Med på bilden är partytjejen Madeleine som också är från Sverige. Hon bor ute i slummen i veckorna men brukar bo på vårt hotell på helgerna!

Nu har jag (Cam) blivit rejält magsjuk och har hög feber. Väldigt trist! Hm, man börjar nästan undra om man blivit lite för oförsiktig med vad man äter här. Så istället för att gå på pool-party en lördagkväll så får man sitta hemma på hotellrummet.  Men men, sånt som man får räkna med här i Indien antar jag. Imorgon planerar jag att bli frisk iallafall, blir lite långtråkigt att hänga här på hotellrummet i längden...

Vi älskar verkligen den indiska maten. Vår favoriträtt är Paneer Butter Masala med garlic cheese nan. I början av vistelsen åt vi bara på riktigt  "säkra" ställen som t.ex. fina hotell, för att inte bli magsjuka. Men nu har blivit lite mer våghalsiga och äter lite överallt.

Bilden visar maträtten Thali som de flesta indier äter till lunch. Den består av ris, bröd och ca 10 små rätter och den serveras på en bricka istället för en tallrik. Indierna äter med händerna, men vi brukar använda en gaffel om det finns. Blir ganska kladdigt att äta såsigt ris med händerna.

För några dagar sen träffade vi en svensk journalist här i Chennai, som ville skriva ett reportage om oss. Hon tänkte försöka sälja artikeln till lite tidningar i Sverige så vi får se om vi dyker upp i någon svensk tidning! Så igår hade vi en fotograf med oss på förmiddagen. Vi skulle "posa" i lite vardagliga situationer för att det skulle skildra en helt vanlig dag på jobbet. Bland annat hoppade vi på ett tåg bara för att få en "tåg-bild"... tåget åkte då iväg så vi var tvungna att kasta oss ur vagnen i farten.

En morgon på väg till jobbet fick vi för oss att köpa två kartor, en på Indien och en på Tamil Nadu - södra Indien. Killen ville ha 250 rupies styck men vi fick ned priset till 400 rupies för båda vilket i och för sig fortfarande kändes för mycket. När vi hade betalat honom kom det fram en polis och tvingade kartförsäljaren att visa hur mycket pengarna han hade fått för kartorna.... sen tvingade han den stackars kartförsäljaren att ge tillbaka 100 rupies till oss eftersom vi uppenbarligen hade betalat ett oacceptabelt överpris! För en gångs skull är man i ett land där man har polisen på sin sida!

Helgen spenderade vi i Pondicherry, en stad söder om Chennai som tidigare var en fransk kolon. Marie Nordh och Manuel från Tyskland var också med. Det var verkligen en kontrast till Chennai, lugnt och skönt och vi kunde faktiskt promenera på gatorna utan en massa tutande autos. Vi passade på att dricka vin till maten eftersom restaurangerna i Chennai inte har alkoholtillstånd.

På lördagskvällen träffade vi fyra svenskar. Vi åkte tillsammans med dem till en privat fest i Auroville som vi blev inbjudna till av bartendern. Auroville är en internationell, alternativ by som byggdes på 60 - talet i formen av en galax. Svenskarna tömde sin minibar sen tog vi två autos till festen. Vi hann inte vara där särskilt länge förrän festen var slut men då tog vår auto som vi hade hyrt hela kvällen och åkte till Auroville beach. Där fullmånen lyste upp stranden och det var varmt och härligt. Vi satt och pratade med vår autoförare som berättade sitt livs historia, efter det tyckte vi inte längre att vi hade betalat honom ett överpris för kvällen!

Att få tag på en buss i Indien är en krånglig process om man inte vet hur systemet fungerar. När vi skulle åka tillbaka till Chennai tog vi oss till busstationen i Pondicherry. Alla bussar vi såg var skrangliga gamla och överfulla. Vi lyckades tillslut lista ut vilken kö vi skulle stå i för att köpa biljett, eller egentligen köpa en reservation till en buss, bussbiljetten fick vi sedan köpa på bussen. Det tog nog en timma att komma fram till kassan, under tiden fick vi uppleva slagsmål mellan otåliga indier. Vår buss skulle inte gå förrän om ytterliggare en timma och det började bli sent. Tillslut hoppade vi på en annan buss som man inte behövde boka. Vi satt trångt i en buss utan fönster och det tog fyra timmar att åka tolv mil. Men det kostade bara åtta kronor!

En av de bästa sakerna med Indien att man verkligen kan lyxa till vardagen lite. Vi har testat på massage, akupressur och imorgon tänkte vi gå på manikyr! Man blir så bortskämd här...man slipper städa, laga mat, tvätta mm. På sista tiden har vi blivit så lata så vi knappt orkat gå ner till hotellrestaurangen utan vi beställer upp roomservice. Det är sjukt hur snabbt man vänjer sig vid detta liv, så kan nog bli lite tufft att komma tillbaka till vardagen igen sen.

En ny bekantskap som vi har lärt känna är Borat, Indiens roligaste taxichaffis! Vi åkte med honom till beachen i söndags och vi skrattade så vi nästan grät... väldigt snäll typ, men otroligt flummig!

Tillslut kände vi att vi inte kunde prata med honom mer för han glömde bort att köra då. Han släppte ratten och kollade på oss istället för vägen, så till sist råkade vi ut för en liten bilolycka. Han såg inte att bilen framför stannade så vi körde rakt in den, så den blev lite tillbucklad. Men han bara skrattade och skyllde på att föraren framför var en "övningskörare".

För ett par dagar sen besökte vi en "sop-dump". Här i Chennai tar man hand om avfallet på 2 sätt: Antingen dumpar man avfallet i en så kallad dump eller så bränner man avfallet öppet i sophögar. Till skillnad från en deponi är en dump ännu farligare för miljön, för man har varken uppsamling av lakvatten eller uppsamling av metangas.

Bilden visar den dump som vi besökte. Med på bilden finns även en så kallad "Ragpicker". Ragpickers är fattiga människor som bor i slumområdena nära dumpen och som lever på att sortera ut metall och andra återvinningsbara material som de sedan kan sälja vidare. 

Efter besöket på dumpen passade vi på att ta vägen förbi stranden. Det är väldigt varmt här i Chennai, ca 33 grader och tryckande luft...så det är skönt att komma till havet  ibland där det fläktar lite mer. Men vill man bada så får man göra det med kläderna på! Det är väldigt religiöst här i Tamil Nadu, som är den region som Chennai ligger i. Detta innebär att man måste vara väldigt noggrann med vilka kläder man har på sig. Helst bör man ha byxor som täcker fotknölarna. Man bör visa så lite hud som möjligt på överkroppen och inte ha tighta kläder. Däremot är det helt ok att visa hela magen konstigt nog. Hm, man kanske skulle skaffa en magtröja...eller inte!

Så här kan vi gå klädda på vardagarna! Med tanke på den hur varmt det är så kan det bli ganska svettigt om dagarna.

           

Vi har börjat känna oss väldigt hemma här på hotellet och hotellpersonalen har blivit vår nya familj. Här är vår nya polare "dörrvakten" som håller upp dörren för folk när de ska in till hotellet.

För att sprida lite svensk stämning har vi dekorerat vår hotellnyckel med en av våra medtagna souvenirer!

Vi bor precis mittemot tågstationen, så varje dag åker vi tåg till kontoret. Det tar ca 20 min och går väldigt smidigt. Dessutom är det väldigt billigt, endast 1 kr betalar vi tillsammans för att ta oss till stationen.

Idag bytte vi hotellrum. Vi blev nämligen förgiftade i vårt förra hotellrum. Vid ett flertal tillfällen kände vi en stark lukt utanför vårt fönster, typ som att någon eldade något precis utanför. (Vi tror att de eldade sopor där). Igår morgon när vi vaknade stank det i hela rummet och det var tungt att andas. Då kände vi att det var dags att byta rum...så långt ifrån avfallsförbränningen som möjligt!

Så här bor vi nu:

För några dagar sedan åkte vi till Ideal Beach Resort och solade och badade. Vi trodde inte att vi skulle få användning av vår bikini här. Som tjej är det inte så passande att visa sig i bikini på allmäna stränder i Indien, men åker man till en resort är det helt ok. Dock föredrog vi poolen p.g.a de starka strömmarna i havet. 


I hängmattan ligger vår australienska kompis och relaxar

Ibland orkar vi inte sitta på kontoret hela dagen utan vi åker till vårt favorit café och jobbar. Om man vill komma ifrån den "kaos" som ändå råder i en 4 miljoner indisk stad som Chennai, är Anethyst som en oas. Här är det det lungt och grönt och ingen som stirrar på oss. Samtidigt har de väldigt god pasta och cappuccino!