Indienbloggen

Med blandade känslor steg vi på planet hem till Sverige. En lättnad var det i alla fall att tillslut få med all packning utan att behöva betala övervikt. Tur att de inte väger handbagaget!

Nu kan vi i alla fall bocka av ett av ställena i boken hundra ställen man måste besöka innan man dör, eller vad den nu heter. Veda är en speciell restaurang där man tror att man har hamnat i Transsylvanien när man stiger in. Allt går i svart och rött och väggarna är prydda av speglar. I taket hänger ljuskronor med levande ljus. Ja en bild talar ju mer än tusen ord:

                                      

                                          Här spelar vi schack på ett 7000 kronors marmorbord!

Vi hann få ett favoritställe under de dagarna vi var i Delhi. Det var en pub som hette @Live som hade ett husband . De spelade låtar från en musikmeny som gästerna fick önska. Sista kvällen spelade de en avskedslåt för oss. Vår gulliga taxichaufför som körde runt oss i åtta timmar sista kvällen för 140 SEK lånade ut sin extramobil till oss så att vi skulle kunna ringa honom när vi skulle lämna pubben och åka till flygplatsen. Sådär snälla är indier hela tiden. De är väldigt omtänksamma mot andra människor har vi märkt under de här månaderna. De hjälpa gärna till så gott de kan.

Vi passade på att sitta i solen så mycket vi hade tid de sista dagarna och att hänga på caféer. Det bästa var om det gick att kombinera.

Fredagen som var vår första dag i Delhi var dagen innan ett lokalt val och därmed tre alkoholfria dagar. Alla pubbar var öppna men med ganska få gäster. En tjänsteman från amerikanska ambassaden och presidentens assistent var dock ute så vi hängde med dem. Dagen efter visade de oss Delhis bästa kebab på en mycket hektisk restaurang vid namn Karim's som var gömd i en pittoresk innergård.

Vi kunde inte lämna Indien utan att ha sett landets största sevärdighet, Taj Mahal. Så en dag hyrde vi en privatchaufför som körde oss de fyra timmarna till Agra. Där fick vi en guide som gav oss alla fakta man behöver veta och tog oss till lämpliga turistshoppar där vi till hans besvikelse inte handlade. Men innan vi drog iväg till mausoleet ville vi ha en uppiggande kopp kaffe vilket de båda indierna tyckte var mycket underligt: hur vi hade tid att dricka kaffe när vi var så nära att få se Indiens stolthet, men de väntade tålmodigt i bilen. Det tog tydligen 22 år att bygga denna magnifika byggnad och 22 000 man krävdes det. Inga detaljer är påmålade utan stenar i olika färger har karvats in i marmorn. Ofta var vi en större attraktion än Taj Mahal och återfinns nu i många indiska fotoalbum.

Sitter i en taxi på väg till flygplatsen i Chennai. I denna stund lyfter dock vårt flyg till Dehli där vi hade tänkt tillbringa vår sista vecka innan vi reser hem till Sverige. Monsunen gör det omöjligt att ta sig fram och bilarna vadar fram i vatten. Till och med vi plaskar i vatten inne i bilen. Vi är dock inte så ledsna över vårt missade flyg. Dehli lockar inte efter de hemska terrorattackerna i Mumbai. För ett par veckor sedan bodde vi och besökte de ställen som bombades inatt, vilket gör att vi känner en lite obehaglig känsla.

    

Igår hade vi en avskedsmiddag med våra vänner i Chennai och så åt vi på Amethyst och Ecstacy en sista gång. På Ecstacy fick vi en stor chokladtårta av personalen som avskedspresent. Det känns skönt att lämna Chennai nu när det regnar konstant. Nu har vi ju alla möjligheter att spendera våra sista dagar i Indien på en solig sandstrand. Vi får helt enkelt se vad flygbolagen har att erbjuda ikväll.....

Nar vi kom till flygplatsen sa visade det sig att piloten ocksa fastnat i trafiken. Sa fem och en halv timme efter avgangstid satt vi iallafall pa flyget till Dehli.

                                                
        
                                                           Cosmopolitan har varit favritdrinken i Indien!

Tre dagar av semestern tillbringade vi på ett yogacenter, Siravanan Ashram, i djungeln i Kerala. Klockan fem på morgonen hade vi en och en halv meditation och sedan två timmar yoga. Yoga tränarna var väldigt duktiga och inspirerande. Klockan tio var det brunch i en matsal där alla sitter på golvet och äter med händerna vilket inte alltid är så lätt när middagen består av ris och soppliknande sås. Mitt på dagen hade de flesta karma yoga vilket innebär städning men inte vi eftersom vi bara var där ett par dagar. På eftermiddagen hade vi åter två timmar yoga och sedan meditation innan vi var tvungna att gå och lägga oss vid tio. Alla moment var obligatoriska och helst skulle man lämna ifrån sig mobiltelefonen, man fick i alla fall inte använda den. Om vi ville lämna området var vi tvungna att ha ett utpassagekort. En kväll gick vi ner till sjön och mediterade. En rad av människor som aldrig tog slut satt på muren runt sjön. Det var omkring 300 människor på yogacentret eftersom det pågick en yoga teachers training course.