Indienbloggen

Efter allt badande var det skönt att bara hänga på en restaurang med en bok och titta ut över havet innan det blev färsk fisk och skaldjur till middag på kvällen. Varkala var också ett bra shoppingställe, vi shoppade på oss många fina julklappar även om jul känns otroligt långt borta när man går omkring bland palmer.

Vi var ganska vemodiga när vi satt i auton till tågstationen. Med vårt otroliga lugn inför allt och att vi alltid ser till att göra det allt roligt främst innan vi tar tag i våra måsten så var vi på tåget två minuter innan det rullade ut från perrongen, då hade vi åkt auto i två timmar.

Nu har vi bara några dagar kvar här i Chennai innan vi ska börja vår resa till Kerala och Dehli. Vi känner oss så stressade för att vi ska hinna få all information som vi behöver till exjobbet. För att vara så effektiva som möjligt har vi slutat att sova på nätterna, istället tar vi en power-nap några minuter varje dag framför datorn. Här tar jag (Cam) en liten tupplur medan Tess pratar i telefon med den ena mobilen och sms:ar med den andra.

    

Men det är inte bara exjobbet som känns stressande. Vi vill ju träffa alla en sista gång, gå på våra favoritcaféer en sista gång, yoga en sista gång...

Monsoonen har kommit till Chennai. Vissa dagar regnar det väldigt kraftigt vilket leder till att vägarna blir översvämmade och det är svårare att ta sig fram i trafiken. Detta foto är taget på vägen hem från kontoret. Normalt tar det 20 min att ta sig hem, men denna dag tog det 2,5 h.

Så här tar man sig fram i trafiken "indian style", 3 st på en motorcykel. Vi fick testa på det när vi skulle åka till ett möte vid utkanten av stan. Kändes inte helt stabilt över väg-guppen, men som tur var klarade vi oss.

Nu har vi flyttat ut i Ulrikas lägenhet för hon skulle på semester. Så igår flyttade vi in till en indisk tjej från Ernst & Young som vi träffade på ett möte i samband med exjobbet.

För några dagar sedan bjöd hon hem oss på te till hennes hus där hon bor tillsammans med sin mamma och 3 kattungar. Innan vi skulle gå hem frågade de om inte vi ville flytta in hos dem några dagar. Det passade oss väldigt bra! Igår kväll blev vi bjudna på hemlagad indisk mat samtidigt, satt och pratade och lekte med tre söta kattungar.



Dhenuka och hennes mamma



Kattungarna

När vi kom hem från Mumbay flyttade vi in till vår svenska kompis Ulrika. Ulrika jobbar på ABB här i Chennai och hon lever verkligen ett riktigt lyxliv här i Chennai. Hon har en riktigt stor fin lägenhet, privatchaufför och "betjänter" som städar åt henne och lagar mat.

Under helgen hade vi en fest i Ulrikas lägenhet. Dagen efter såg lägenheten ut som en lägenhet brukar göra "dagen efter". Men istället för att börja städa och diska tryckte vi bara på en knapp i lägenheten och så gick vi ut från lägenheten till ett café. När vi sedan kom tillbaka till lägenhet var den i prima skick igen!

 I måndags bjöd vi lite vänner här i Chennai på mat i Ulrikas lägenhet. Vi la in en mat-beställning dagen innan och när det var dags för middag så kom det ett par kockar och servitörer till lägenheten och fixade biffen.

På söndagskvällen lämnade vi de andra i "centrala" Mumbai och flyttade till ett hotell nära kontoret för att undvika att spendera flera timmar i taxi varje dag. Hydroair Tectonics är det sophanteringsföretag som ska ta hand om soporna i Chennai och vi hade bett dem om att få komma till Mumbai för att sitta på deras kontor och för att se deras projekt. Eftersom Borlänge Energi dessutom ville att vi skulle ordna ett "Memorandum of Understanding" med detta företag så hade vi flera anledningar att åka till Mumbai. Trots att det var vi som var på deras företag för att ta deras uppgifter så var de så otroligt glada att vi var och besökte dem. Vi fick sitta på deras kontor och ta all information som vi behövde från deras datorer, om vi inte fick informationen officiellt så skulle vi få det inofficiellt.

Tyvärr låg projektet som vi skulle besöka sex timmar med buss utanför Mumbai. Eftersom vi inte hade så många dagar så ville vi åka fram och tillbaka samma dag. Det blev många timmar på buss och sen en snabb guidning av anläggningen. Men det var värt det och tack vare alla snälla indier som körde runt oss och fixade våra bussbiljetter mm så var vi tillbaka i Mumbai nästa morgon. På bilden ser ni RDF!

Klantigt nog glömmde vi en telefon på bussen när vi var tvugna att gå av klockan fem på morgonen. Vi tänkte att den ser vi inte mer och vi tänkte inte anstänga oss för att få tag på den heller. Men eftersom det här är indien och människor är väldigt ärliga och hjälpsamma så hade vi telefonen på kontoret innan kvällen!

För oss som levt de senaste månaderna i konservativa Chennai är Mumbais uteliv som att komma från Uppsala till New York (det är i alla fall vad vi tror, ingen av oss har varit i New York). Shiro är en cool club med egyptisk inspirerad inredning som vi gick till första kvällen. Väggarna är i sten med uthuggna ansikten och levande ljus. Entrédörren är sju meter hög och i massivt mörkt trä. Ungefär som att komma in i en faraonisk grotta. Vi trodde inte att det gick att hitta sådana här ställen i Indien. Klubbarna har dessutom öppet till tre och man kan beställa in vin på restauranger!



När de spelade en remix av ABBA låtar kändes det att vi var utomlands!

Vi blir otroligt bra omhändertagna här i Indien på många sätt. Flygbolaget hade till och med personer anställda bara för att ta hand om oss västerlänningar. De visar oss till rätt incheckningsdisk, bär våra väskor och följer med oss i bussen om vi råkat hamna på fel terminal!

Jämfört med Mumbai känns Chennai´s 7 miljoner som en småstad. I denna gigantiska stad utan centrum får man räkna med att spendera några timmar per dag i de svartgula skrangliga taxibilarna, men det är inget som hindrar oss från att verkligen gilla Indiens Metropolstad nummer ett. Vi flög in till Mumbai på fredagen och spenderade helgen med Ullis, Madde och Marcus. Vi besökte Colaba, södra delen av staden, för att uppleva lite sightseeing för första gången i Indien. Men det slutade som vanligt med att vi spenderade mesta tiden på en restaurang! Äta är det bästa man kan göra i Indien, både mat och efterrätter!! Något som Indien är känt för är sina bruncher på 5-stjärniga hotell där man kan frossade i lax, ostar, egen komponerad pasta, pizza eller tortilla, oliver, choklad mousse mm mm. Passar utmärkt en söndagsförmiddag!
               

Vi blev förvånade av hur ren denna 16 miljonersstad är! Hela trottoarer som man kan gå på, inga sopor på gatorna och planterade träd. Vi slutar aldrig förvånas över hur Indiens så överbefolkade kaotiska samhälle ändå fungerar! Mumbai´s koloniala byggnader löser av de gigantiska områdena av slum och kåkstäder. Det är stora fält av skjul, 70 % av Indiens befolkning lever under fattiggränsen: en dollar om dagen. Överflödig lyx som inte går att hitta i Sverige i ett hörn och slum i ett annat. Indien är ett land med väldiga klasskillnader!